Little big dreams

Just nu tittar jag på en dokumentär på tv4 som heter "Little big dreams". Den handlar om hur barnen i Kina flyttar hemifrån så tidigt som vid 3 års ålder för att bo på internatskolor och drillas till gymnaster. Vissa barn bär sina familjers framtid på sina axlar, och samtidigt pressas de hårdare och hårdare av sina tränare som sällan blir nöjda. Aga, hårda ord, ständigt besvikna miner, krav, frånvarande föräldrar... Nej, usch. Det är bara det de det här barnen gör som räknas, inte det de är, och det är fruktansvärt. I mina ögon ska det vara precis tvärtom. Allt de gör går ut på att göra någon annan stolt, och trots de får de nästan ingenting tillbaka förutom krav på förbättring, slag och besvikelse. Låt barnen vara barn! Låt dem leka, uppmuntra dem, krama om dem och trösta dem, och var stolt över dem! Jag blir arg och jag blir ledsen... Jag har varit nära tårar flera gånger nu. Stackars barn...