Skit också.

Det här som skulle bli så bra. Kliva upp, äta frukost, tanka och åka till mamma och pappa och som en underbar bonus hinna mysa med Karin och Hanna innan de åker tillbaka till Bryssel. Det låter ganska enkelt tycker jag, men NEJ DÅ! För efter ett par felfria månader (trots motorvärma är det tydligen dags för den blå faran att börja krångla. Överhettning, sörja istället för kylarvätska, rök och fruset överallt... Usch, bajs, skit och helvete. Det känns SÅ FRUKTANSVÄRT TRÅKIGT att jag inte hinner krama Karin och Hanna, och det känns fruktansvärt stressande att sitta av två timmar på Jockes rum utan att kunna göra någon nytta, och det känns jobbigt att helt plötsligt behöva anpassa sig efter andras tider och att andra ska behöva anpassa sig efter mig för att jag överhuvudtaget ska ta mig hem härifrån. Det är tur att alla här är så otroligt snälla! De är så hjälpsamma och underbara att de till och med har fixat så att jag ska få lämna in bilen hos en mekaniker nästintill kostnadsfritt, så om lite drygt en timma nu ska någon få bogsera mig och Jocke till bildoktorn, och då hoppas jag på det bästa... Men fy vad trist att inte hinna träffa Karin och Hanna...

Varför kollade jag inte kylarvätskan innan vi åkte hit!?